Ja, hur börjar man det här? En 11 år gammal blogg är funnen. Jag har ett litet tag funderat fram och tillbaka på det där med att skriva, skriva en bok, eller i alla fall en historia. En historia som är långdragen, en historia som är påbörjad på nytt. Men så i detta fann jag min gamla blogg, så varför inte fortsätta där. Det är en maaassa gamla inlägg här, men de får helt enkelt vara där de är så länge. 

Det jag tänker att jag ska dela med mig av här, är mitt liv, endast. Mitt liv och min vardagskamp med min som jag vill kalla den sjukdom. Att leva med panikångest och emetofobi. Jag ska försöka ta det ifrån början. Jag hoppas att någon vill vara med på den här historian, för att få en förståelse i vad det innebär att leva med det här. Att ha en sjukdom som ingen ser eller vet om. För den märks inte.