Det känns som att det behövs en sammanfattning av gårdagens inlägg. Det var väldigt mycket på en och samma gång. 

 

När jag tänker tillbaka på allt det där, allt jag varit med om, en jävla massa. Mycket bra grejer, men också mycket skit. Som man ser det i efterhand så undrar man hur man tänkte. Men det är ju även det som format mig till den jag är idag, som jag vill tro det, stark, självständig med en stor tro på mig själv, men som även har den där svaga punkten med sjukdomen som kan sänka mig totalt. Men det är också det enda jag låter sänka mig och låta mig vara svag. Jag är inte den som ber om hjälp, har blivit bättre, men jag vill inte vara till någons besvär. 

 

Iaf, long story short, att flytta hemifrån tidigt och direkt bli sambo, utflytt som sker inför alla dens vänner, lättnaden därefter var total.

Var själv ett år ca, ännu ett samboförhållande som ledde till hundköp, husköp osv. Världens lyckligaste, ett tag, tills våldet uppkom. Ännu en separation, ännu jobbigare och tuffare. Det blev iaf gjort och ingen är nog gladare än jag att det inte blev nånting mer där då det var tal om barn osv. Tänk om jag suttit fast där då, usch, hemska tanke. 

Sen var det en "döperiod" i livet där allt bara flöt på, jag hade min foderhäst, tränade, tävlade, jobbade och festade en del. Det var liksom fine. 

Jag flyttade hem till mamma och pappa ett tag nån gång under den här perioden, och hyrde även en vindslägenhet ett litet tag för att återigen få närmare till jobbet. Har väldigt vagt minne och exakt när och var allt skedde. Men iaf, sen blev det ju Sthlm och barskolan. Best best time of my life! Jag fann mig själv och mitt Jag!

Kom hem, började jobba igen, fann "the love of my life", trodde jag, tills för 2 år sedan. Ett förhållande och liv som jag verkligen kände på riktigt att här, här kommer jag förbli. Jag hade aldrig någonsin träffat någon som verkligen uppskattade mig för den jag var, som accepterade att jag hade ett liv och ett intresse också som tog mycket av min tid. Det var aldrig något gnäll på det, utan snarare "det är klart du ska göra det". Någon som pushade mig framåt. Jag fick vara den där hästtjejen och jag fick vara mitt festival/gig-jag. 

 

 

En månad innan examen fallerar allting. Alla mina planer och drömmar krossades, fan. Jag som verkligen satsade här nu, jag utbildade mig x2 och skulle säkra min framtid jobbmässigt. Nu då?

 

Eftersom mina flyttplaner till Sthlm blev lagda åt sidan ca 4,5 år tidigare så fanns det inget annat i mitt huvud. Jag Ska till Stockholm! Vad mer har jag att hämta i lilla staden hemma? Jag var så jäkla förbannad och ledsen. 

 

 

Jag drar!

 

Här börjar en helt ny story of my life. Där allt det här gamla har satt sina spår, men även lärt mig saker om livet! To be continued !